Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 12, 20 mars 2009
Fredsaktivister inför rätta:
"Det är ett hyckleri från Sverige"
"Demokrati innebär inte bara frihet och rättigheter utan också ansvar" säger Martin Smedjeback under rättegången. Han och Anna Andersson är åtalade för att ha avrustat granatgevär på en av Bofors fabriker. Vapen som bland annat används i Irakkriget och exporteras till hela världen.
- Den svenska vapenexporten har fyrdubblats under de senaste sju åren, säger Martin Smedjeback under sitt inledande anförande i Eskilstuna tingsrätt 9 mars.
Han berättar att över 40 länder har köpt granatgeväret Carl Gustaf av Sverige. Bland annat USA, Burma, Kashmir och Sri Lanka som är i väpnade konflikter och det är inte förenligt med de riktlinjer som svenska riksdagen har beslutat om. Riksdagens beslut gäller också att vapenexporten inte ska strida mot Sveriges utrikespolitik, men regeringen fastslog 2003 att USA:s krig mot Irak strider mot folkrätten.
Martin Smedjeback och Anna Andersson strax innan rättegången 9 mars. (Foto: Ofog)
Salen är fullsatt och utanför väntar lokal-tv och fotografer. Bakom domaren och nämndemännen hänger stora porträtt på allvarliga herrar. Till vänster sitter Martin Smedjeback, 35 år, och Anna Andersson, 27 år, med sina advokater. De är åtalade för grov skadegörelse och brott mot lagen om skydd av samhällsviktig anläggning på Saab Bofors Dynamics vapenfabrik i Eskilstuna där de natten till den 16 oktober bröt sig in och avrustade 14 granatgevär av modellen Carl Gustaf M3. Det gjorde de med hjälp av hammare, skruvmejsel och rasp.
Skadestånd och fängelse
Martin Smedjeback och Anna Andersson erkänner att de har utfört aktionen men nekar till brott. De menar att de handlat i nödvärn för att skydda andra människors liv och hälsa och bygger på så sätt vidare på en lång tradition av civil olydnad med föregångare i bland annat Gandhi och kristna fredsaktivister i USA.
Åklagaren yrkar på skadestånd och fängelse.
- Berätta om den här "aktionen", som ni kallar det, säger hon.
- Jag har tänkt på att göra en sådan här aktion väldigt länge, börjar Anna Andersson. Både jag och Martin har arbetat många år för en rättvisare och fredligare värld med bland annat workshops, utbildningar och lobbyarbete.
- Vi tog oss till Saab Bofors Dynamics och höll först en tyst minut utanför staketet för att minnas dem som dödats av vapnen som tillverkas inne i fabriken.
Anna Andersson berättar att de också hade med sig banderoller som de lade ut utanför anläggningen.
- Vi ville att det skulle vara tydligt att det var fredsaktivister som tagit sig in i fabriken så att ingen som kom till platsen skulle behöva vara rädd för att vi var farliga på något sätt. Inne i fabriken hann vi med att avrusta 14 granatgevär och sedan tyckte vi att vi hade gjort en rejäl avrustning och ringde till polisen och berättade vilka vi var och vad vi hade gjort. Medan vi väntade på polisen passade vi på att lägga ut brev och chokladkakor till dem som arbetar på fabriken, med en förklaring till varför vi känt det nödvändigt att ingripa och att vi inte har något personligt emot dem som jobbar där.
Anna Andersson berättar att avrustningsaktionen tog form när gruppen i maj 2008 såg ett pressmeddelande från Saab Bofors Dynamics om att de tagit emot en stor order från USA på granatgeväret Carl Gustaf.
Ett år av förberedelser
Sedan är det Martin Smedjebacks tur att berätta om händelseförloppet.
- Vi är fem personer som har förberett oss under lång tid och två andra i gruppen utförde samtidigt en aktion i Karlskoga. Vi träffades kontinuerligt under ett års tid och lärde oss om svensk vapenexport, vilka länder som vapnen exporteras till och vilka riktlinjer som bryts. Vi lärde oss också om vapnen och hur de ska oskadliggöras på ett säkert sätt. Vi riktade in oss på särskilt etiskt problematiska vapen, säger han.
Martin Smedjeback berättar om hur gruppen utförde rollspel mot varandra för att öva sig inför mötet med säkerhetsvakter, polis och eventuellt arbetare, så att alla skulle kunna känna sig säkra. De förberedde sig också inför en rättegång och bearbetade sin oro inför konsekvenserna, exempelvis ett eventuellt fängelsestraff, och pratade med familj och vänner.
Bistånd och svenska vapen
Att ta konsekvenserna av sitt handlande är en viktig del av civil olydnad. På rättegången får man en möjlighet att förklara aktionen och påtala de missförhållanden som man protesterar mot. Att ta ett fängelsestraff är också en markering och en moralisk fråga till samhället: Vilken part är det egentligen som har begått det största brottet?
- Jag har ett långt engagemang i fredsrörelsen och har haft förmånen att vara anställd i en fredsorganisation under sju år, säger Martin Smedjeback. Jag har fått åka till platser som Burma, Sydafrika och Sudan och har sett konsekvenserna av krig. Jag har träffat människor som har förlorat anhöriga i krig och som ändå orkar gå vidare. Det känns hopplöst när vi ger biståndsmedel till dessa människor samtidigt som vi skickar ut vapen och undergräver freden. Det är ett hyckleri från Sverige och det är det som står bakom mitt beslut att göra det här, säger han.
Existensminimum
Saab Bofors Dynamics kräver nästan 1,2 miljoner kronor i skadestånd för kostnader för skadegörelse, städning och extra lednings- och säkerhetsarbete. Företaget har dock inte lämnat in någon utförlig dokumentation på detta, vilket de åtalade och deras advokater ifrågasätter och resultatet blir att skadeståndskravet kommer behandlas i en enskild rättegång vid ett senare tillfälle. Priserna på vapnen är dessutom sekretessbelagda. Men även om Anna Andersson och Martin Smedjeback skulle dömas till skadestånd kommer de inte att betala eftersom pengarna skulle vara ett stöd för fortsatt produktion av vapen.
Det innebär att ärendet skulle gå till kronofogden och den dömdes tillgångar drivs in. Man får en betalningsanmärkning och blir tvingad att leva på existensminimum. Resten av inkomsten går till kronofogden.
Två dagar efter den första aktionen åkte Anna Andersson och Martin Smedjeback tillbaka till anläggningen och klippte tre hål i staketet. Detta var en så kallad inbjudningsaktion för att symboliskt bjuda in andra att fortsätta avrustningsarbetet. De hängde upp tre skyltar över öppningarna med texten "Välkommen in och avrusta". Denna gång lämnade de också ett antal brev till de anställda.
- Det behövs göras mer, det finns många vapenfabriker i Sverige. Vi var nöjda med att avrusta 14 granatgevär eftersom vi vill visa att det behövs fler som kan avrusta granatgevär och andra vapen. Så den andra gången var inte syftet att gå in i fabriken, säger Martin Smedjeback. Det behövs fler i vår rörelse.
Lagen om nödvärn
- Rätten till liv är den mest grundläggande mänskliga rättigheten och vi har alla ett ansvar att ingripa när den rättigheten kränks, säger Anna Andersson i sitt slutanförande. När fara hotar liv, hälsa och egendom ger lagen oss rätt att ingripa, även om vi då skulle behöva bryta mot en mindre lag. Vapen är en förutsättning i de krig där de används och att ingripa när människor utsätts för övergrepp borde vara naturligt även när övergreppet sker långt borta. Krig börjar här i Sverige och Europa och det är här vi måste stoppa dem.
- Varför bör vi frikännas, frågar Martin Smedjeback. Därför att vi lever i en demokrati, fortsätter han. I en diktatur är lagar och regler statiska men i en demokrati är lagarna flexibla och kan och bör påverkas. För 100 år sedan fängslades människor i Sverige som kämpade för yttrandefrihet och fackliga rättigheter.
- Demokrati innebär inte bara större rättigheter och frihet utan också större ansvar. Min förhoppning är att 1900-talet och början på 2000-talet blir en parentes i historien som vi kan se tillbaka på. En tid när vi rustar oss till tänderna medan människor svälter.
"Det är värt fängelse"
Efter rättegången har Ofog anordnat en cafékväll i Ung vänsters lokaler i Eskilstuna, med filmvisning, fika och bokbord.
- Rättegången kändes väldigt bra, säger Anna Andersson. Jag fick god tid på mig att argumentera, både etiskt och juridiskt, för vår aktion och hur vi agerat för att hindra lidande och död. Det är nu upp till rätten att bestämma.
- Det är så klart läskigt att det kanske blir stora konsekvenser i mitt liv på grund av aktionen. Men jämförelsevis har jag det så himla bra och jag kommer klara mig. Några månaders fängelse är det absolut värt, människor i andra delar av världen som ställer sig i vägen för svenska vapen får utstå betydligt värre konsekvenser.
Hon berättar att det var naturligt för henne att engagera sig i Ofog för att förändra sådant som är orättvist.
- Jag är en del av en större rörelse för fred och global rättvisa. Civil olydnad innebär så mycket mer än att bara protestera, det är att visa på alternativ. Vi kan börja skapa den värld vi vill ha redan här och nu. Det är vikitgt att se hur allt hänger ihop; krig, förtryck, svält och klimatförändringar och på samma sätt behöver motståndet hänga ihop, avslutar Anna Andersson.
En vecka senare, 16 mars, kommer beskedet från domstolen. Anna Andersson och Martin Smedjeback döms till fyra månaders fängelse.
Catherine Laska och Pelle Strindlund var de två andra i gruppen som utförde en avrustningsaktion i Karlskoga. Rättegången mot dem var redan 12 november och de dömdes till tre månaders fängelse och en kvarts miljon i skadestånd. Domen har överklagats och tas upp på nytt i hovrätten i Örebro 25 mars.
Anna Anderssons och Martin Smedjebacks aktioner är en del av kampanjen Avrusta, som startades i september 2008 av det svenska antimilitaristiska nätverket Ofog.
Nätverket Ofog arbetar sedan 2002 mot kärnvapen och militarisering, bland annat med fredliga aktioner och civil olydnad. Se: www.ofog.org och www.avrusta.se
Martin Smedjeback medverkade i Miljömagasinet under hösten 2007 med utdrag ur sin blogg om sin resa i fredsrörelsens USA.