Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 10, 7 mars 2008
Flyktingar i vackert fängelse
Gunilla Ladberg har skrivit boken "Ett vackert fängelse - på flykt från el och mikrovågor". Den baseras på intervjuer med så kallade elflyktingar. De som tvingas leva flyktingliv därför att de inte tål en miljö med alltför mycket mikrovågor. I boken beskrivs ett utanförskap som är så omskakande att många nog har svårt att föreställa sig att det är möjligt i ett civiliserat samhälle.
Gunilla Ladberg, du har skrivit en bok om elflyktingar. Vad fick dig att bli intresserad av ämnet?
- Att jag över huvud taget började fundera på mobilstrålning beror på att jag för några år sedan såg ett teveprogram där man talade om läckage på blod-hjärnbarriären på grund av mobilstrålning. Eftersom jag kan en hel del om hjärnan hoppade jag högt och insåg att detta är något jag måste ta reda på mer om.
Min slutsats blev att myndigheternas beskrivning av forskningsläget inte alls stämmer med verkligheten.
Jag kom så småningom i kontakt med många som råkat väldigt illa ut, framförallt på grund av mobilstrålningen. Det är alldeles, alldeles för tyst om den här frågan.
Vad är en elflykting
- Det är en person som varit tvungen att fly från hem, jobb, skola, ja hela sin livsmiljö för att han eller hon inte klarar av att leva i den allt tätare elektrosmogen. De här personerna har flytt bort från allt som utgjorde deras liv, för att försöka hitta en plats där de uthärdar att bo.
De är verkligen, bokstavligen flyktingar.
Du är professionell skribent. Varför är detta ämne så viktigt att du skriver en bok helt ideellt?
Boken "Ett vackert fängelse" ges ut helt ideellt av föreningen Vågbrytaren.
- Jag blev så upprörd när jag började sätta mig in i problemet. Kunskapen om riskerna har funnits så länge och ändå tillåts utbyggnaden bara rulla på. De här människornas väldigt konkreta och förfärliga svårigheter är varningssignaler till oss alla.
Myndigheterna sticker huvudet i sanden, trots att elflyktingarna far oerhört illa och trots alla tecken på mycket mer allmänt utbredda problem som ett resultat av elektrosmogen.
Idag är de flesta allvarligt oroade över stora miljöproblem, som exempelvis klimatförändringarna. Tycker du då att det finns tid att bry sig om elektrosmogen?
- Jag menar att det här är lika allvarligt som klimatförändringarna. Allt levande styrs av bioelektriska signaler. Det råder ingen tvekan om att alla de nya, konstgjorda elektromagnetiska signalerna, som blir allt fler och intensivare, stör nervsystemet hos människor och djur, ja allt levande.
Du har studerat psykologi och är doktor i pedagogik. Du har stor erfarenhet av människor. Vad är ditt allmänna intryck av de elflyktingar du träffat?
- De är inte annorlunda än jag eller någon annan. Det som skiljer mig från dem är tur, inget annat.
Alla som jag talat med är mycket klara över vad för slags problem de har och vad som orsakar dem. Det har de blivit genom dyrköpta erfarenheter.
Ibland kommer antydningar om att problemet handlar om teknikrädsla och fobier. Detta är rent nonsens. Jag är däremot förvånad över att inte fler elflyktingar gått sönder psykiskt när de blir så illa hanterade.
Dessa personer har mycket att lära oss, eftersom all deras erfarenhet skulle kunna göra att vi vidtar åtgärder innan det är alldeles för sent.
Du har ägnat mycket tid åt hjärnan, med fokus på inlärning och vardagsfunktion. Vad tänker du när du hör elflyktingar berätta om glömska, fumlighet, bristande koordination, domningar, svettningar osv?
- Jag tänker att det mesta handlar om att nervsystemets och hjärnans signaler är störda. De här symtomen blir begripliga om man tänker på att alla elektromagnetiska fält påverkar varandra. Kommunikationen mellan nervceller sker med hjälp av mycket svaga elektriska signaler. Med det enorma virrvarr av frekvenser och signaler som omger oss idag är det inte konstigt att våra nervsystem påverkas. Antagligen på väldigt många sätt, vilket förklarar de många symtomen.
Det händer att elmiljöskadade uppträder förvirrat, tappar ord och säger konstiga saker. Vad tror du att detta beror på?
- Detsamma. Nervsignalerna störs utifrån, får inte flyta som de ska. Nervsystemet och hjärnan är ett otroligt sinnrikt system med massor av förbindelser hit och dit. Det är givetvis känsligt för yttre påverkan från miljöfaktorer som vi inte är biologiskt anpassade till.
Tror du att de som mår dåligt av el/mikrovågor har någon speciell fysisk defekt?
- Nej, det tror jag inte. Kanske är de lite känsligare än vi andra. Det är nog inte annorlunda än vid en sjukdomsepidemi. Först drabbas några få, sedan kommer de många efter.
Kanske har de här personerna också varit mer utsatta på något sätt. Det är svårt att veta, eftersom det hela är en smygande process.
Vi ska inte glömma att väldigt många av de symtom som de har blir allt vanligare rent allmänt, om än i lindrigare form. Jag tänker på sömnlöshet, trötthet, stress, glömska och annat som ökar kraftigt. Det är ju logiskt med tanke på att belastningen av elektromagnetiska fält intensifieras hela tiden.
Hur ser du på myndigheternas hantering av problemet?
- Jag ser myndigheternas agerande som alldeles förfärligt. Enskilda personer förnedras och behandlas oerhört illa. Försiktighetsprincipen tillämpas inte. Man struntar i all den forskning som visar på hälsoeffekter av strålningen. Telekomindustrins intressen går före allt. Vad det beror på och hur det går till vill jag inte spekulera om, men det är helt uppenbart att det är så.
Skiljer sig allmänhetens inställning till problemet från myndigheternas?
- Det jag tycker mig ha märkt är att fler är medvetna om att det är något lurt med den här frågan. Det verkar definitivt finnas en ökande medvetenhet, speciellt när det gäller mobilen. Många har tagit till sig information. Allt fler känner någon som drabbats. Om en klok och trovärdig person i ens nära omgivning berättar om sina svåra problem med el och mikrovågor, då börjar man tänka.
Många börjar bli försiktigare och använder inte mobilen så mycket. Ja, det har skett en stor förändring i det allmänna medvetandet de senaste två-tre åren.
I din bok tar du upp människorättsperspektivet. Berätta mer om hur du ser på den frågan?
- Mänskliga rättigheter åsidosätts fullständigt. Det tydligaste exemplet är rätten att inte bli utsatt för kränkande behandling. Alla elflyktingar kränks hela tiden, av myndigheter, journalister, läkare, grannar med flera.
Ingen av dem har i praktiken kvar rätten att röra sig fritt i landet eller bosätta sig var de vill. Behandlingen av elflyktingar är i många avseenden ett uppenbart brott mot deklarationen om de mänskliga rättigheterna.
Vi vet inte exakt hur många det är som idag utsätts för denna behandling. Förmodligen är de betydligt fler än man kan ana. Men även om det skulle handla om relativt få individer är det helt oacceptabelt. I deklarationen står det att alla ska ha dessa rättigheter. Vi vet också att problemet ökar och troligt är att det en dag blir oss fullständigt övermäktigt.
Du har forskarutbildning och vet hur man bedömer forskning. Håller du med om påståendet att det hittills inte gått att vetenskapligt se något samband mellan elektromagnetiska fält och de symtom som elöverkänsliga uppvisar?
- Nej det gör jag verkligen inte. Det är ju bara trams. Det är otroligt märkligt att det går att upprepa en sådan uppenbar felaktighet gång på gång, som ett mantra - och vips har det blivit en slags sanning! Jag är mycket förvånad över att detta är möjligt.
Det finns så mycket forskning som visar på biologisk påverkan som kan ge just de symtom som elöverkänsliga har. Jag vill rekommendera alla att läsa the BioInitiative Report, en aktuell stor granskning av över 2 000 forskningsrapporter. Europeiska Miljöbyrån har reagerat på den och gått ut med varningar. Den är full av referenser, så det är inga problem att ta reda på fakta för den som vill.
Vad tror du om elflyktingarnas framtid?
- Ibland blir jag väldigt pessimistisk. Jag tycker att det är förfärligt att det händer så lite.
Vi måste akut lösa dessa personers problem genom att skapa miljöer där de kan klara av att vistas utan att fara illa. Det är akut, det måste ske nu.
Sedan måste vi ju minska belastningen för alla, inte minst barnen som ju föds in i denna elsmog.
Jag har skrivit den här boken för att öppna människors ögon för hur verkligheten ser ut. Förhoppningsvis kan den ge en känsla för och inlevelse i hur elflyktingarna har det. Boken handlar inte om forskning eller teknik. Den informationen kan man lätt få på annat håll. Jag vill levandegöra faran, beskriva vad som händer verkliga människor just nu.