Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 31, 3 augusti 2007

Resurserna, industrin och oljekulmen, del ett:

"Mänsklig civilisation snart bara ett minne blott"

år civilisation kommer snart bara att vara ett minne. Det är inget påstående från någon domedagssekt, apokalyptisk bibelprofetia eller konspirationsteori. Det är den vetenskapliga slutsats som dragits av högt betalda och respekterade geologer, fysiker, bankmän och investerare. Det är tänkande, professionellt, konservativt folk som är livrädda för en enda sak: Global Oljekulmen.

Kommer det att ta slut? Jag trodde vi hade fyrtio års reserver kvar!

Oljan kommer inte att "ta slut" därför att all oljeutvinning följer en sinuskurva. Det gäller för ett enskilt fält, ett land och för hela planeten.

Oljan flödar rikligare när kurvan går upp men blir dyrare och mer svåråtkomlig när kurvan går ner. Kurvans topp inträffar då 50 procent av reserverna har tömts. Därefter minskar utvinningen samtidigt som kostnaderna stiger.

Oljeutvinningen i USA nådde sin kulmen under oktober 1970. Därefter har den gradvis minskat och är nu cirka 5 miljoner fat per dag.

Om världens Oljekulmen passerades år 2005 kommer världens utvinning 2030 att vara densamma som den var 1980. Men jordens befolkning 2030 blir mer än dubbelt så stor än den var 1980. Därför kommer efterfrågan kraftigt att överstiga utvinningen. Då skjuter priset i höjden, oljeberoende ekonomier faller samman och krig om resurser bryter ut.

Oljekulmen kallas också "Hubberts Topp" efter geologen Dr. M. K. Hubbert. År 1956 förutsåg han korrekt att USA:s utvinning skulle nå sin kulmen 1970. Han förutsåg också att den globala utvinningen skulle nå sin topp 1995. Det hade hänt om de politiska oljekriserna i 70-talets början inte hade försenat processen 10-15 år.

Om soppan går upp kommer jag bara att köra mindre. Varför skulle jag bry mej?

Därför att petroleum är avgörande för mycket mer än bensinen i tanken. Exempelvis går det åt ungefär 10 kalorier fossila bränslen för att producera varje kalori i maten vi äter.

Varje steg i den moderna produktionen är baserat på fossila bränslen. Några exempel:

• Insektsgifter görs av fossila bränslen;
• Konstgödsel är beroende av ammoniak som görs av naturgas, som får sin utvinningstopp ungefär 10 år efter oljan;
• Jordbruksredskap, som traktorer, är beroende av fossila bränslen;
• Kylar och frysar tillverkas i oljedrivna fabriker, distribueras med oljedrivna transportmedel och drivs vanligen med el, som ofta produceras genom naturgas eller kol;
• Det går åt cirka trekvarts kilo konstgödsel och gifter för att producera ett par bomullsjeans. (Se http://www.slate.com/id/2164128/fr/flyout).

Beror allt i den moderna teknologin alltså på petroleum?

Ja.

Förutom transporter och jordbruk är till exempel medicin, vattenförsörjning och försvarsmakt helt och hållet baserade på olja och på raffinerade oljekemikalier. Väldiga mängder olja krävs för att framställa all plast, alla datorer och all högteknologi.

För att tillverka en bil konsumeras den energi som finns i 2000 liter olja. Det motsvarar ungefär den färdiga bilens dubbla vikt.

På grund av renheten som krävs hos ämnena i mikrochips går det åt lika mycket energi för att tillverka nio eller tio datorer som för en bil. För att tillverka en dator krävs tio gånger datorns vikt i fossila bränslen.

Men alternativa energikällor då? Solpaneler och vindkraftverk? Går det åt olja för att tillverka dem också?

Ja.

Större delen av råvarorna till olika biobränslen odlas med högteknologiska, oljebaserade metoder. All modern energi, inklusive sol, vind, vätebränsle, biodiesel, kärnkraftverk osv, är beroende av sofistikerad teknologi. Elektrisk utrustning innehåller silver, koppar eller platina som upptäcks, utvinns, transporteras och bearbetas med oljekonsumerande teknik.

Det krävs över 5000 liter olja för att producera ett ton koppar. Aluminium kräver den tjugodubbla mängden. Kärnkraft kräver uran, som upptäcks och behandlas med oljebaserad teknik. Det betyder att möjligheten att använda grundämnen i tekniken minskar allt mer ju längre bortom den Globala Oljekulmen vi kommer.

"Alternativen" till oljan är alltså egentligen "derivat" av olja. Utan ymnig och pålitlig tillgång till olja kan vårt samhälle inte tillfredsställa sina behov.

Är banksystemet också helt beroende av ständigt ökande mängder billig olja?

Ja.

Förhållandet mellan reserverna av fossila bränslen och banksystemets sätt att arbeta är nyckeln till att förstå Oljekulmen. Detta förhållande är mycket viktigare än alternativa energikällor, energibesparingar och ny teknologi.

Det är som sagt inte frågan om att oljan ska "ta slut". Däremot kommer vi inte att ha tillräckligt mycket kvar för att hålla samhället igång.

Förhållandet är detsamma som i den mänskliga kroppen. En människa består av ca 70 procent vatten. Väger man 100 kg innehåller man alltså 70 liter vatten. Eftersom vatten är så livsviktigt behöver kroppen inte mista mycket innan den kollapsar av uttorkning. En snabb förlust av 6-8 liter kan medföra döden.

På samma sätt behöver ett oljebaserat samhälle inte ha konsumerat all sin olja innan det börjar falla samman. Ett glapp på 10-15 procent mellan efterfrågan och tillgång är nog för att krossa ekonomin.

En obetydlig svacka i utvinningen kan vara förödande. På 1970-talet ledde en produktionsnedgång på bara 5 procent till att priserna fyrdubblades. Samma sak hände nyligen med naturgasen i Californien.

Det heter att dessa "kriser" var kortlivade. Sluttningen ned från Oljekulmen blir däremot permanent. När vi väl nått nedförsbacken kommer produktionen att falla med lågt räknat 3 procent per år, varje år. Krig, terrorism, väder och andra synliga geopolitiska faktorer kan öka fallet förbi 10 procent. Då halveras oljeutvinningen på 7 år.

Finns det ingen som reagerar på allt det här?

Jodå, på sitt eget sätt, icke minst USA:s nuvarande vicepresident Dick Cheney. Medan han var VD för industrijätten Halliburton sade han 1999: "Jordens oljebehov kommer att öka med 2 procent årligen. Samtidigt kommer utvinningen att minska med 3 procent årligen. Det betyder att vi år 2010 kommer att sakna omkring 50 miljoner fat om dagen."

Här var Cheney enig med många vetenskapsmän. De ansåg att oljeutvinningen skulle nå sin kulmen inom fem år för att därefter minska. Många insiders anser nu att utförsbacken blir ännu brantare än vad Cheney förutspådde 1999. Nyligen förklarade Andrew Gould, VD för jättekonglomeratet Schlumberger (servicebolag för oljeindustrin): "En årlig genomsnittlig minskning är svår att förutspå, men en allmän siffra om 8 procent är ett fullt rimligt antagande".

En åttaprocentig årlig nedgång skulle minska jordens oljeutvinning med hela 50 procent på mindre än nio år. Om en femprocentig nedgång gjorde att priserna exploderade på 70-talet; vad kommer då en femtioprocentig nedgång att medföra?

Andra experter förutspår årliga minskningar om hela 10 - 13 procent. Många geologer pekar på 2005 som oljeruschens sista år. Många av industrins egna uppskattningar säger att vi "efter 2007 ser en klyfta mellan efterfrågan och tillgång som verkar omöjlig att överbrygga."

Mellan 2008 och 2012 märker allmänheten klyftan genom oljebrist och mörkläggningar. När vi glider längre ned i oljeutvinningskurvans utförsbacke hamnar vi djupare in i vad som kallas "den postindustriella stenåldern".

Det där har jag hört förr. Då hände det inget särskilt.

Det beror på. På 1970-talet minskade efterfrågan inte förrän världen hamnat i det allvarligaste ekonomiska träsket sedan 30-talets Stora Depression. Det enda som mildrade läget var upptäckten av jordens sista stora oljefält i Nordsjön och Alaska, plus att utvinningen i t.ex. Venezuela och Saudiarabien ökades.

Då Oljekulmen har passerats kan vi inte vända oss till nya energikällor. Varje scenario för att byta till "alternativa" energikällor kräver olja som vi kan finansiera. Sådan kommer inte att finnas. Extrema priser kommer att lamslå "marknaden". Prisernas biverkningar kommer att leda till geopolitiska spänningar och än mer försvåra en övergång till förnyelsebar energi.

Den "fria marknaden" saknar redan nu redskap att hantera situationen. Allt eftersom vi halkar längre bortom Oljekulmen kommer "marknadens" teorier att bli mindre giltiga.

De ekonomiska hierarkierna börjar alltmer acceptera att Oljekulmen avslutar Oljeperiodens första hälft. Då skapade banker kapital genom att låna ut mer än de ägde eftersom de var förvissade om att framtidens expansion, som skulle säkras med billig oljebaserad energi, skulle vara tillräcklig säkerhet för dagens skulder. Ökad oljebrist undergräver denna säkerhet, vilket i sin tur undergräver värdet på aktier och övriga börspapper.

Scenen står klar för den Andra Stora Depressionen, men de stora investerarnas föråldrade tänkande, plus tröghetskraften hos de väldiga summor de förväntas placera, tjänar till att lindra den känsla av fasa som en blick på verkligheten kan injaga. Symtomen lindras med sockerpiller i stället för att man angriper sjukdomens rötter. Detta skapar ett än hastigare förlopp när sjukdomen inte längre står att hejda. Då kommer den att påverka vardagens minsta detaljer.

Men mitt bankkonto kommer i alla fall inte att påverkas.

Jaså inte?

Pengar är lika med energi. Påtaglig rikedom är lika med användningsbar energi. Den kan bytas mot bränsle, arbete eller mot något som byggts av människor eller bränsledrivna maskiner. Verklig kostnad återspeglar den energikostnad som krävs för att åstadkomma något. Verkliga värden är lika med den energi som förbrukas för att bygga något.

Närapå all energi i världsekonomin - tillverkning, konstruktion och transport - utvinns ur bränsle. Det arbete som utförs med muskelkraft är försumbart i jämförelse. Lejonparten av bränslet ges av olja och naturgas - grundstenen för all världens förmögenheter.

I en artikel under oktober 2005 med titeln "Waiting for the Lights to Go Out" skrev den normalt högerbetonade London Times reporter Bryan Appleyard följande:

"Oljan håller på att ta slut, klimatet förändras på ett katastrofalt sätt, krig om naturresurser är i antågande och, mest skrämmande av allt, det tycks inte som om vi har nog med idéer för att ordna upp något av detta. Praktiskt taget dagligen får vi nya bevis för att en ny "Medeltid" kan ligga på lur för oss själva och för våra barn" ... "Tillväxten kan ha nått vägs ände. Eftersom vår ekonomiska ordning - räntesatser, pensionsfonder, försäkringar, börshandlingar - är beräknad på tillväxt kan de socioekonomiska följderna bli oöverskådliga."

Under maj 2007 publicerade London Times utdrag ur en studie angående Storbritanniens framtida elnät. Här sägs att oron för att en katastrofal energikris kan komma att inträffa under de närmaste tio åren inte längre kan viftas bort som "apokalyptiska fantasier". Tidningen skrev: "Över hela England kommer städer att försänkas i mörker. Londons tunnelbana kommer att stå still och lämna panikslagna pendlare instängda i tryckande varma vagnar. Hissar kommer att stanna och luftkonditioneringen upphöra att fungera."

Detta är alltså inte klippt ur en film om världen efter katastroferna utan ett realistiskt scenario där Storbritannien kämpar mot en kommande energikris. Statistiken är skrämmande. Enligt en rapport från konsultfirman Logica CMG kan energibehovet vid högbelastning överstiga tillgången med 23 procent inom bara åtta år. Den ekonomiska förlusten kommer då att bli 108 miljarder pund årligen.

Delar av USA står inför samma skrämmande framtidsutsikter. Den normalt konservativa tidskriften US News and World Report publicerade nyligen en sexsidig artikel som beskrev några mardrömsaktiga utsikter för USA. Här nämns massuppsägningar, mörkläggningar, permanenta industrinedläggningar och katastrofala sammanbrott i offentlig service som resultat av brist på olja och naturgas.

Men vad betyder allt det här för mej då?

Först kommer efterdyningarna av Oljekulmen att kosta oerhört mycket mer än du är villig att betala för bensin. Den Pulitzerprisvinnande journalisten Paul Salopek skrev i en specialrapport om 2006 som nyligen publicerats i Chicago Tribune: "Konsekvenserna kommer att vara omöjliga att föreställa sig. Permanent brist på bränsle kommer att kasta världen ut i en generationslång depression. Miljoner förlorar jobben då industrin kollapsar. Jordbruksredskap kommer att stå still p.g.a. brist på bränsle vilket orsakar väldiga svältkatastrofer. Krig om energin blossar upp. Fordonslösa förortsbor kommer att släpa sig till närmaste stormarknad, inte för att köpa kinesisktillverkade kläder som transporterats billigt runt världen utan för att plundra övergivna byggnader på glas och koppartråd."

Journalisten Jonathan Gatehouse sammanfattade den oxfordutbildade geologen Jeremy Leggets The Empty Tank: Oil, Gas, Hot Air, and the Coming Financial Catastrophe i en artikel publicerad 2006 av Maclean?s: "Då sanningen inte längre kan döljas kommer priserna att raka i höjden och vår civilisations grundvalar att falla som dominobrickor. Fastighets- och börsmarknader kommer att kollapsa. Inom kort kommer människans rikedomar, som ändå mest bestått av pappershögar, att blåsas bort som aska. Toppmöten kommer att ta diplomatiska initiativ, men virrvarret kommer att förvärras. Tusentals bolag kommer att slå igen och ställa miljoner arbetare på gatan. I de förr välmående städerna kommer trottoarkaféerna att ha ersatts av köer till soppkök. Brottsstatistiken kommer att stiga brant. Jorden har alltid varit en farlig plats, men nu kommer den att bli en krutdurk."

Omkring 2010, förutspår Leggett, kommer demokratin att undermineras och de ekonomiska svårigheterna att ha blottat människans värsta sidor. Fascister kommer att framträda och stödja sig på de nyfattigas vrede. Dessa nya härskare kommer att använda förtryckets redskap - militärlagar, fångläger och tortyr. Allt detta förekommer redan tack vare det s.k. "kriget mot terrorismen". Och som om detta inte vore mardrömslikt nog kommer "Stora Smällen Nummer Ett": klimatförändringen, att ge sig till känna på allvar. Ovanpå deras ekonomiska krisläge kommer folk att "se med fasa hur deras tillgång på föda och vatten minskar då klimatet tycks ha blivit vansinnigt".

Stirrar man sig blind på mackens bensinpris, eller köper en hybridbil, eller byter till energisnåla glödlampor, har man alltså inte fattat särskilt mycket.

Håkan Larsson
Fortsättning följer.