Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 29, 20 juli2007

Odla ner koldioxid

i är väl medvetna om hur jordens klimat hotas av användningen av fossila bränslen, men inte lika medvetna om hur luftens koldioxidnivå påverkas av hur skogarna och åkrarna används. Genom att skogar huggs ner och genom att mullen i åkrarna odlas bort ökas växthuseffekten på minst lika mycket som genom att bränna fossila bränslen.

Det innebär å andra sidan, att om fossilförbränningen minskar, så kan så småningom luftens koldioxidinnehåll sänkas genom en varsammare hantering av markerna, och därmed kol bindas ner i dem. Om vi arbetar med moder Gaia i stället för mot kan hon hjälpa oss att få jordens temperatur stabil igen.

Det går inte att lita på tekniskt fixande, som många föreslår, sådant som att sprida ämnen i lufthavet som minskar sol-instrålningen, utan att veta de långsiktiga konsekvenserna av dylika fullskaleexperiment. Historien är alltför full av återvändsgränder som tyckts vara framsteg, och som det måste till motåtgärder för att klara, men vilka i sin tur visat sig lika katastrofala. Modernt jordbruk och modernt skogsbruk är exempel på att vi människor inte är så smarta som vi tror. Vi måste lära oss visa mer ödmjukhet inför naturen.

Problemet är att den ökade koldioxidhalt atmosfären fått ligger kvar där för mycket lång tid även om användandet av kol, olja och gas skulle upphöra, och även om de tar slut, som de mycket snart gör. Jordens medeltemperatur har redan stigit en grad. Stiger den två grader till kan temperaturstegringen bli självskenande genom smälta isar och tinad tundra. De två graderna hade redan uppnåtts, om de inte till lika delar dolts av att havet tagit upp koldioxid och att solen fördunklas genom flygplanens utsläpp. Vad händer då när havet blivit så försurat av koldioxiden att det slår mot livet där, eller när bristen på olja omöjliggör flygning? Forskarna har reviderat ned den koldioxidkoncentration i atmosfären som krävs för att ge den temperaturstegringen. Dit har vi redan nått genom att koldioxidhalten stigit med tre procent om året sedan sekelskiftet i stället för en procent som FN:s klimatpanel räknade med.

Enligt klimatpanelen står avskogningen för en femtedel av utsläppen av växthusgaser. Finge man stopp på den skulle koldioxidutsläppen minska med 6,7 miljarder ton, en större minskning än vad som kan åstadkommas på något annat område. Västländerna står i verkligheten för en god del av de utsläppen genom att skog huggs ner för att ge, som vi tror, koldioxidfria biobränslen. Bränslen som kanske kostar lika mycket i koldioxidutsläpp för att ta fram som bensin ger.

Avskogningen har pågått länge. Kunde vi åter få upp skog kunde vi binda koldioxid igen. Men det kan bli svårt när näringen har lakats ur och marken blivit öken, där det förut var djungel. Skogen har tidigare varit regns moder, genom att dess avdunstning fört vidare fukten från havet.

Eucalyptusplantager är ingen koldioxidsänka, även om de ges utsläppscerifikat för det. Omgivningen får mindre vatten och alltså lägre tillväxt. Att ta fram gödning och växtgifter kräver energi och ger alltså också koldioxidutsläpp.

Genom att odling för energi blivit lönsammare än odling för livsmedel blir det brist och dyrare mat. Det krävs tio gånger mer energi att ta fram maten än vi får ut av den. Men utan billig olja blir det inte möjligt. Förut var energibalansen positiv, när maten var närodlad, häst och människa stod för arbetet och konstgödsel och gifter inte användes.

Konstgödsling innebär att matjordslagret försvinner. I Sverige på hundra år, och här har man hållit på i ett halvsekel med det. I varmare klimat där förmultningen är snabbare går det på några år. Det innebär att kolet som bundits in i mullen åter blir koldioxid.

Växtresterna blir ingen ny mull eftersom konstgödslingen är förödande för mikrolivet i marken, som skulle brutit ner dem. Utan sammanbindande mull eroderar lösare jordar till ett obrukbart ravinlandskap av regnet. Lerigare jordar blir hårda som cement, som inte kan ta emot regnet, utan det rinner bort och ger översvämning. Man tvingas då ordna konstbevattning, men även sött vatten innehåller lite salt, som lämnas kvar när det avdunstar, så att marken blir försaltad. De jordar som inte förstörts helt på sådana sätt kommer att ha nedsatt bördighet många år efter konstgödslingens upphörande genom bristande vattenhållning, markliv och mull.

Med naturenlig odling kan man så småningom återställa bördigheten och matjorden och därmed åter binda in kol från koldioxiden i atmosfären under några decennier innan ny jämvikt inträder. På mineraljordar i Sverige kan enligt Lantbruks-universitetet 800 kilo koldioxid avges eller bindas per hektar och år beroende på hur man brukar jorden.

Med odling utan plöjning, och där näringen kommer från gröngödsling med kvävebindande växter och från urin, skulle Sveriges åkrar kunna kompensera för hälften av landets koldioxidutsläpp från fossila bränslen. Utan konstgödsel skulle utsläppen av lustgas minska, som står för det mesta av jordbrukets klimatgaser.

Hans Sternlycke