Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 23, 8 juni 2007

En svensk klassiker

Striden om den svenska tigern är inte avgjord än

Vem äger den svenska tigern? Kampen om den klassiska bilden "En svensk tiger" har pågått i tio år. När hovrätten den 2 maj dömde till upphovsrättens fördel tycktes saken avgjord. Men nu begär motparten, MUST, att den prövas av Högsta Domstolen.

Konflikten startade i april 1997 då det lilla Beredskapsmuseet norr om Helsingborg annonserade i Hemvärnstidningen om små rockmärken med "En svensk tiger", en kopia av ett märke som fanns under andra världskriget. Omedelbart blev museichefen Marie Andrée uppringd av en kommendörkapten från Militära Underrättelsetjänsten (MUST). Han meddelade att de hade varumärkesrätt till bilden och att ingen annan därför fick använda den.

- Sedan började vi kontrollera när och hur militären hade registrerat den och gick igenom alla dokument som handlade om Vaksamhetskampanjen 1941, berättar Marie. Vi kontaktade konstnären Bertil Almqvists döttrar och kom så fram till att försvaret inte hade någon rätt till bilden.

Museet fick upphovsrätten

Döttrarna gav då upphovsrätten till museet som därmed fick fast mark under fötterna. MUST stämde museet för intrång i varumärkesrätten och krävde att bilden skulle tas bort från allting - hemsidan, museet osv. Om man accepterat det skulle bilden ha försvunnit ur offentligheten eftersom militären endast ville använda den internt, på brevpapper och liknande.

- Det är ett förkastligt sätt att använda sig av kulturarvet! Så vi blev tvungna att stämma dem och kräva att deras varumärkesregistrering skulle hävas. Bilden ska användas med sin historik som en bild för beredskapen och Bertil Almqvist ska respekteras för att han har gjort den. Så kan den föras vidare till kommande generationer, fortsätter hon.

I dag är Bertil Almqvist närmast bortglömd, men på 1950-talet rapporterade pressen till och med om en obetydlig bil-olycka bara därför att den berömde signaturen Bertila varit med och fått fingrarna i kläm.

Politisk tecknare

Berömmelsen hade sin grund i hans medverkan i landets två största dagstidningar - Stockholmstidningen och Aftonbladet - under tre decennier från åren kring 1930 och framåt. Han var politisk tecknare och kommenterade dagspolitiken i en fantasifull kombination av ord och bild. Bäst ihågkommen är nog helsidesteckningen "På tapeten" som varje vecka fanns i Aftonbladets söndagsnummer. I satirisk form ställdes politikerna till svars för den gångna veckans händelser. På den tiden hette de främsta Tage Erlander och Gunnar Hedlund. Den senare var ordförande för Bondeförbundet (som senare bytte namn till Centerpartiet) och hade sitt ursprung i byn Rådom. Därför framställdes han alltid som en bondkvinna med namnet Rådomina. Även statsminister Erlander (s) förevisades i kvinnoform. Det tyckte han inte om.

- Rita mig inte som kärring, ringde han och bad. Det kunde inte få någon annan följd än att han i nästa nummer såg ännu mer fruntimmersaktig ut.

- Pappa var mycket av en känslomänniska. För det politiska spelet hade han inte mycket till övers, och regeringsledamöterna såg han bara som avbildbara figurer. Men politiskt hade han en klar vänsterståndpunkt och röstade ibland på socialdemokraterna och ibland på kommunisterna, förklarar dottern Christina Billgren, numera bosatt i Hillerstorp i Småland. När vi besöker henne och hennes man råkar det bli på pappans 105-årsdag. Ett ljus står tänt vid ett fotografi.

Skulle bli präst

- Han var rolig som pappa! Han satte gränser men ville samtidigt visa mig hur världen såg ut. Jag sattes i Franska skolan som på den tiden var ultrakonservativ, helprivat och katolsk. Men han tog också med mig på strövtåg till ölkaféer på Söder och till familjer som bodde i ett enda litet vindsrum. Han ville visa att det fanns två världar och att de var värda precis lika mycket.

Efter studentexamen var det meningen att Bertil Almqvist skulle bli präst. Han började studera teologi i Uppsala, men var samtidigt medlem i den socialistiska studentföreningen Clarté. Så småningom bidrog han mer och mer med dagsvers och teckningar i Stockholmstidningen. Det arbetet tilltalade honom och ledde till att han hoppade av studierna. Teckning, tusch och vattenfärg blev hans liv och den konstform han höll sig till. Christina Billgren har en unik, tidig oljemålning, men så många fler lär det inte finnas. Någon konstnärlig utbildning fick han aldrig tid att skaffa sig.

- Mamma lärde honom lite perspektiv, det var allt, berättar Christina. Och Mamma, det var Bertils andra fru, konstnären Gunborg Ramstad.

Vapenvägrare

När Bertil Almqvist blev inkallad vägrade han vapen. Då skickades han till kavalleriet för att sköta hästarna. Kanske var det där hans kärlek till djuren grundlades. Särskilt hästen har en framträdande roll i hans verk. Den står i centrum i böckerna "Travaren Trallgöken" och "Sagan om Grållen", men finns också med på andra håll som i böckerna om "Barna Hedenhös". "Trallgöken" var för övrigt hans signatur som författare av dagsvers. Kärleken till hästen kom också att omfatta dess efterträdare bilen om vilken han gjorde boken "Familjen i garaget"1932, återutgiven av Berghs förlag 2004.

- Pappa var väldigt charmig och otroligt kunnig. Han umgicks med konstnärer och artister som Evert Taube, Lillebror Söderlund, Anders Börje och bröderna Holger och Kjell Löwenadler. Han hade verkligen bekanta i slott och koja. Med prins Bertil var han du och bror - de delade ju motorintresset.

Politiskt visste han ändå alltid var han stod. Det kan i dag tyckas egendomligt att Almqvist - som ju dessutom var vapenvägrare - kunde förmå sig till att göra en propagandabild för försvaret. Poängen är att han aldrig gjorde det - och det är detta försvarsmakten inte vill förstå.

En Svensk Tiger. Tecknad av Bertil Almqvist 1941 på uppdrag av Statens Informationsstyrelse.

När "En svensk tiger" år 1941 blev till var Almqvist i 40-årsåldern, men fortfarande lika kritisk till militären som när han 20 år tidigare hade vapenvägrat. Det visar de kritiska kommentarer som förekommer i satirteckningarna. Man måste också minnas den historiska situationen. Det fanns ett reellt hot mot vårt land från det nazistiska Tyskland. Våra grannländer Danmark och Norge var redan ockuperade och i det neutrala Sverige hade Stockholm utvecklats till en spioncentral. Det var en officiell hemlighet att tyska spioner höll till på Grand Hotell och att kurirer kom och gick till olika adresser, däribland Almqvists tidningar. Aftonbladet och Stockholmstidningen var inte bara starkt tyskvänliga utan också landets största tidningar.

Ordvits

I det läget var säkert de flesta beredda att göra vad man kunde för att stärka motståndet. Åtminstone var den berömde tecknaren Bertila det när han kontaktades av SIS, Statens Informationsstyrelse, som lydde under utrikesdepartementet. Föregående år hade man haft en kampanjslogan som löd: "Allvarstid kräver Samhällsanda Vaksamhet Tystnad". Nu ville man ha något nytt och Almqvist kom på den geniala idén med tigern och ordvitsen "en svensk tiger". Dag och tid för ett möte hade redan bestämts då bilden skulle presenteras. När han kom dit väntade representanter för SIS, generaler och överstar. Efter att ha studerat "En svensk tiger" en stund harklade sig en av militärerna och sade: "Borde det inte vara ett lejon?"...

Almqvist berättade gärna den historien. För honom var detta det slutgiltiga beviset för den låga intelligensnivån inom militärkåren. Men bilden blev antagen och efter de tre veckor som Vaksamhetskampanjen varade hade Bertilas tiger trängt in i medvetandet hos varje svensk.

Förnekade barnen

40 år senare kom en officer vid underrättelsetjänsten på idén att registrera Bertil Almqvists bild som militärens varumärke. Det kom inte till upphovsrättsinnehavarnas kännedom förrän i samband med Beredskapsmuseets annons i Hemvärnstidningen 1997, alltså 16 år efter registreringen. Almqvist var sedan 1972 inte längre i livet och upphovsrätten hade övergått till de båda döttrarna. De blev aldrig tillfrågade och militären fick sitt varumärke trots att ett sådant inte får registreras om märket innehåller något som kränker annans upphovsrätt till litterärt eller konstnärligt verk (Varumärkeslagen 14§ 1:5). Flathet inför militären spelade säkert in, men det finns de som anser att lagen inte tydligt nog kräver dokumentation av upphovsrätten.

1997 blåste försvarsmakten alltså till strid, och i tingsrätten tilldömdes man segern. Men i hovrätten vägde lagens bokstav tyngre och där fick militärerna bita i gräset. Man hade fått tre starka kvinnor emot sig och då kom man till korta. När blanka vapen inte gav framgång påstod man att "änkan hade givit tillstånd". Men när Almqvist gick bort hade hans sista fru Gunhild redan varit död i fem år. Då förnekade man i stället att han hade några barn.

- Det var skrattretande, utbrister Christina Billgren. Min syster är som en karbonkopia på Pappa - själv är jag lik Mamma. Jag vet inte hur många födelseattester vi har fått skicka för att bevisa att vi finns.

Enkel och ren

Aldrig tidigare hade militärens rätt ifrågasatts. Om någon använt bilden utgick en skrivelse från försvarets juridiska ombud och genast kom svar med en ursäkt.

- Jag tror inte att de tyckte att vi var så mycket att bry sig om. Vi var ett litet privat museum som ändå inte hade någon chans mot dem, menar juridikutbildade museichefen Marie Andrée.

Hovrätten upphävde den 2 maj dels tingsrättens dom, dels krigsmaktens registrering av varumärket "En svensk tiger". Om Högsta Domstolen väljer att ta upp saken står vi inför ett principiellt väldigt viktigt avgörande. Den som har varumärket har också utåt sett äganderätten till hela bilden. Man kan sälja eller skänka den till vem man vill. I det aktuella fallet kommer det att handla mycket om den så kallade specifikationsprincipen. Kan en konstnärlig bild som inköpts för ett visst syfte även användas i helt andra sammanhang? För Almqvist gällde skapandet och försäljningen av "En svensk tiger" just Vaksamhetskampanjen.

- Jag är övertygad om att Bertil Almqvist med sin bakgrund aldrig hade gjort ett varumärke för försvaret, betonar Marie Andrée, och tillägger entusiastiskt:

- Bilden är så bra att man inom reklambranschen fortfarande inte har kommit på något av samma klass. Den är så enkel och ren och säger precis vad den ska!

Bo Alvberger

Fakta: Beredskapsmuseet

En kilometer in i skogen vid väg 111 mellan Helsingborg och Höganäs fanns en topphemlig försvarsanläggning - Batteri Helsingborg - som var i drift fram till 1990. Så sent som 1988 renoverades den, men när järnridån ett år senare fallit togs batteriet ur försvaret och plomberades.

Det bestod av fyra jättelika kanoner som hade till uppgift att slå ut vissa mål på den danska sidan av Öresund i händelse av ett tyskt angrepp mot Sverige. 1940 var det ett av Europas modernaste batterier. Idag strävar museet efter att bli Europas främsta när det gäller kustartilleri, kustförsvar och vardagsliv åren 1939 - 1945. 400 soldater levde där under andra världskriget och diverse inrättningar för deras behov fanns, inkl. ett fältsjukhus, det mesta under jord.

Öppettider: Dagligen 11 - 18. Midsommardagen stängt. Den 30 juni firas 10-årsjubileum med musik, föredrag mm. Se program på www.beredskapsmuseet.com