Oasen var Elisabeth Jörgensens verk. Blommor var det inte tal om mitt i den iskalla vårvintern! Barrväxterna hade hon med stor möda fått loss ur den frusna marken. Typiskt för henne - envis och målmedveten med en bakgrund av gedigen kunskap, medvetenhet och känsla.
    När vi träff as till intervjun i hennes trädgård viftar hon med en dagsfärsk tidningsartikel "Frukt fattig på näring", står det som rubrik. Våra grönsaker som vi köper i de stora butikerna är så näringsfattiga att de inte håller FN:s normer. Orsaken är konstgödsling, det utarmar jorden.
    - Det visste vi ju redan. Men det är bra att det kommer in i de stora tidningarna, menar Elisabeth lite triumferande.

Trådgårdsutbildning vid 16
Som sextonåring bestämde hon sig för att gå grundläggande trädgårdsutbildning hemma i Skåne, i Önnestad. Det tredje året skulle man välja mellan olika inriktningar, växthus och trädgårdsanläggning bland annat. Elisabeth bestämde sig för den senare, tillsammans med bara en annan tjej. Trädgårdsanläggning anses än idag vara ett mansjobb! Det fi ck hon snabbt känna av efter skolan. Hon arbetade på växthus och tog många andra ströjobb i Sverige och även i moderns hemtrakter, i Wien.
    - Allting är arbets- och livserfarenhet och kommer en tillgodo. Hon gjorde en fortbildningskurs som arbetsledare och hamnade äntligen på Alnarp där hon utbildade sig som trädgårdstekniker i början på 1990-talet. Arbetsläget var då särskilt dåligt i Sverige. Och att hävda sig som kvinna i aff ärsvärlden var dessutom inte lätt.
    - Vi kvinnor vill vara snälla. Ändå gäller det saken och inte personen. Det uppstår lätt ett felaktigt man-kvinna-spel som inte har att göra med aff ären, förklarar hon.
    Nuförtiden kan hon ge raka besked som i dagarna när man förväntade sig av henne att hon skulle förmedla sten.
    - Jag är trädgårdsanläggare och ingen stensättare.
    På nittiotalet fördjupade Elisabeth sig också i trädgårdshistoria. Över de stela barockträdgårdarna i Herrenhausen och Versailles ("isigt") kom hon allt mera in på Italien, Holland och Skottland. Det mynnade i att hon fi ck sitt första jobb med historisk anknytning, som hon stolt berättar om. Hon ritade innergårdsmiljön för den så kallade Ifverströmska Gården, huset intill Laholms kyrka, som renoverades 1993 enligt Hallandsmodellen. Den lilla gården är en blandning av traditionell kullerstensatt gård och trädgård med planteringar och sittplats - enkelt att sköta för hyresgästerna och ändå mysig, en mini-oas!

40 trädgårdar
Från och med 1998 arbetade hon i tre, fyra år deltid på länsstyrelsen i Halmstad med trädgårdsinventering i Halland.
    Ungefär 40 trädgårdar blev det - bara sådana som inte tillhörde slotts- och herresäten. Ett riktigt forskningsjobb var detta, förstår jag på henne. Någon trädgårdshistoria finns nämligen inte. Det fi nns fl era allmänhistoriska böcker om Halland, dessutom jordbrukshistoria, handelshistoria och gamla kokböcker. Professorernas almanackor på 15-, 16- och 17-hundratalen visade sig också vara mycket värdefulla. Där läser man om dagliga händelser, upptäckter och sysslor. Dessa publikationer var en födkrok för de lärda författarna, idag är de en guldgruva för den historiskt intresserade.
    Historiken är en viktig faktor för trädgårdsanläggningen. Både av själva platsen som ska gestaltas i förhållande till dess omgivning, men också uppdragsgivarens egen historik med minnen som mynnar i önskemål och förväntningar. Elisabeth har också tagit hand om stendöda trädgårdar som var fördärvade av konstgödsel och bekämpningsmedel. Det tar tre år tills det blir en läkning och kan utvecklas en naturlig växtkontinuitet.
    Under vårt samtal har telefonen ringt några gånger och Elisabeth har sprungit in i huset för att ta emot kunder i den lilla aff ären, Trädgårdsform, där det säljs vackra och praktiska trädgårdsting. Huset är ett bostadshus med det tillhörande före detta bageriet som vetter mot Lagan, som en båt som vill segla iväg. Den relativt smala trädgården drar sig i terrasser ner mot ån. Den går över i en yta som verkar vara rund. Intrycket förstärks genom anläggningen av rabatterna med köksväxter - grönsaker och örter. Hon berättar om bönor, bondbönor som hennes son älskar, och om örter - persilja (som kantväxt) och timjan doftar särskilt mycket om kvällarna (redan romarna hade doftträdgårdar!). Väl synligt från alla håll reser sig komposthögen, gurkväxter börjar krypa över den. Högst uppe ligger en sorts neråtvänd zinkbalja, resten av en skottkärra, får jag veta. Den täcker över det senaste köksavfallet. Under plåten blir det så varmt att förmultningen genast sätter igång. Elisabeth plockar fram en handfull jord. Det myllrar av små röda maskar. De som gör gratisjobbet för att skapa den goda jorden! Nej, hon har inte fl yttat dit dem. Maskarna har krupit upp, nerifrån jorden, alldeles själva.

Bevattningsfrågan
Till sist får jag lära mig något om hennes nuvarande bevattningssystem ("när jag tittar på historiska trädgårdar är min första fråga, hur löste de bevattningen"). Regnvattnet samlas från taket och förs ner via stuprännan till ett nergrävt gammalt badkar ("det måste alltid täckas över, även små fåglar kan drunkna"). Hon lyfter på locket och sänker ner en korg eller en låda fylld med krukväxter för bevattning. Lådan eller korgen håller fukten ett bra tag, skapar lagom fukt och temperatur för växterna. Allting verkar så enkelt och harmoniskt.
    På vägen hem tänker jag på Elisabeths ord, hur viktigt det är med de rätta dimensionerna ("en bro över en bäck får inte vara för stor"). En konstnär har fått känslan med sig för det, menar hon, men sedan gäller det att öva, om och om igen. Och jag undrar om det inte är så med Elisabeths trädgårdsanläggningskonst.

Susanne Gerstenberg

Fakta: Hallandsmodellen
Hallandsmodellen inleddes 1993 som ett byggnads- och arbetsmarknadsprojekt för arbetslösa byggnadsarbetare. De skulle utbildas i traditionella byggnadsmetoder medan de restaurerade nergångna historiskt värdefulla fastigheter. "Rädda jobben - rädda hantverket - rädda husen" är mottot. Länsarbetsnämnden, Länsstyrelsen, Hallands länsmuseer, Byggindustrin och byggnads- samt fastighetsägare och kommuner samverkar.
    Läs vidare: www.hallandsmodellen.net